Ventiler

En icke-järnmetall, mycket lätt, ungefär en tredjedel av stålets vikt. Aluminium uppvisar utmärkt atmosfärisk korrosionsbeständighet, men kan vara mycket reaktiv med andra metaller. I ventiler används aluminium huvudsakligen som för exteriöra komponenter såsom handhjul eller identifieringsbrickor.

Bland de viktigaste egenskaperna hos bearbetade kopparmaterial är deras termiska och elektriska ledningsförmåga, korrosionsbeständighet, slitstyrka och duktilitet. Smideskoppar fungerar bra i högtemperaturapplikationer och är lätt sammanfogad genom lödning eller lödning. Smideskoppar används i allmänhet endast för beslag.

En av de första legeringarna som utvecklades under bronsåldern är allmänt accepterad som industristandard för tryckklassade bronsventiler och armaturer. Brons har en högre hållfasthet än ren koppar, är lättgjuten, har förbättrad bearbetbarhet och är mycket lätt sammanfogad genom lödning eller lödning. Brons är mycket resistent mot gropkorrosion, med allmän motståndskraft mot ett brett spektrum av kemikalier.

Har duktiliteten av koppar men mycket mer styrka. Kiselbrons har samma eller större korrosionsbeständighet som koppar. Vanligtvis används som stammaterial i tryckklassade ventiler, kiselbrons har större motståndskraft mot spänningskorrosionssprickor än vanlig mässing.

Det mest accepterade skivmaterialet som används i fjärilsventiler, aluminiumbrons är värmebehandlingsbart och har styrkan av stål. Bildandet av ett aluminiumoxidskikt på utsatta ytor gör denna metall mycket korrosionsbeständig. Rekommenderas inte för våta system med högt pH.

Generellt bra korrosionsbeständighet. Mottaglig för avzinkning i specifika tillämpningar; utmärkt bearbetningsförmåga. Primära användningsområden för smidesmässing är för kulventilskaft och kulor, och järnventilskaft. En smideskvalitet av mässing används i kommersiella kulventilkroppar och ändstycken.

En legering av järn, kol och kisel; lätt gjutna; bra trycktäthet i gjutet skick. Grått järn har utmärkta dämpande egenskaper och är lättbearbetat. Det är standardmaterialet för kroppar och motorhuvar av klass 125 järnkroppsventiler. Grått järn har korrosionsbeständighet som är förbättrad jämfört med stål i vissa miljöer.

Har en sammansättning som liknar gråjärn. Specialbehandling modifierar metallurgisk struktur, vilket ger högre mekaniska egenskaper; vissa kvaliteter är värmebehandlade för att förbättra duktiliteten. Segjärn har hållfasthetsegenskaperna hos stål med liknande gjuttekniker som gråjärn och används för klass 250 (samt klass 125 i större storlekar).

Mycket goda mekaniska egenskaper; god beständighet mot spänningskorrosion och sulfider. Kolstål har hög och låg temperaturhållfasthet, är mycket segt och har utmärkt utmattningshållfasthet. Används huvudsakligen i grind-, jordklot- och backventiler för applikationer upp till 454ºC, och i en-, två- och tredelade kulventiler. Kan smidas eller gjutas, med smide som är överlägset speciellt för stora storlekar i mycket höga klasser.

Förbättrad korrosionsbeständighet jämfört med grått och segjärn. Högre temperatur samt korrosionsbeständighet och mekaniska egenskaper. Mycket motståndskraftig mot oxiderande atmosfärer.

Nickelbeläggningar har fått bred acceptans för användning vid kemisk bearbetning. Dessa beläggningar har mycket hög draghållfasthet, 50 till 225 ksi. Till viss del är hårdheten hos ett material ett tecken på dess motståndskraft mot nötning och nötningsegenskaper. Nickelplätering är allmänt specificerad som en skivbeläggning för fjärilsventiler. För industri- och petroleumkulventiler används överlägsen strömlös nickelplätering (ENP) i kolstålventilkomponenter och är faktiskt överlägsen rostfritt stål i hårdhet men med liknande korrosionsegenskaper.

En legering av järn, kol och krom. Detta rostfria material är normalt magnetiskt på grund av dess martensitiska struktur och järninnehåll. 400-seriens rostfria stål är resistent mot högtemperaturoxidation och har förbättrade fysiska och mekaniska egenskaper jämfört med kolstål. De flesta 400-seriens rostfria stål är värmebehandlingsbara. De vanligaste applikationerna inom ventiler är, för stammaterial i vridspjällsventiler, och trimkomponenter såsom säte, baksätesbussningar, skivor, kilar etc. i gjutjärnsgrind, jordklot och backventiler.

En legering av järn, kol, nickel och krom. Ett omagnetiskt rostfritt stål med mer duktilitet än 400-serien SS. Austenitisk struktur, 316 rostfritt stål har mycket god korrosionsbeständighet mot ett brett spektrum av miljöer, är inte mottagligt för spänningskorrosionssprickor (dock är det inte lämpligt för högre nivåer av H2S som vanligtvis finns i brunnshuvudapplikationer) och påverkas inte av värmebehandling . Mycket vanlig i ventilhus och/eller trimmaterial.

Är ett martensitisk nederbörds-/åldershärdat rostfritt stål med hög hållfasthet och hårdhet. 17,4 PH motstår korrosiva angrepp bättre än något av 400-seriens rostfria stål och i de flesta förhållanden närmar sig dess korrosionsbeständighet nära den för 300-seriens rostfria stål. 17.4 PH används främst som spindelmaterial för vridspjälls- och kulventiler samt alla ventilapplikationer som kräver en överlägsen hållfasthet.

Denna legering har högre mängder nickel och krom än 300-serien av rostfritt stål och med tillsats av columbium fördröjer denna legering spänningskorrosionssprickor och har förbättrat motståndskraft mot svavelsyra. Legering 20 används i stor utsträckning i alla faser av kemisk bearbetning.

Är en nickel-kopparlegering som främst används som inredning på alla typer av ventiler. Ett av de mest specificerade materialen för korrosionsbeständighet mot havs- och saltvatten. Monel är också mycket resistent mot starka kaustiklösningar.

Koboltbaserad legering, en av de bästa allsidiga hårdbeläggningslegeringarna. Mycket motståndskraftig mot värme, nötning, korrosion, stötar, skavning, oxidation, termisk chock och erosion. Stellite är högpolerad och används i stålventilsätesringar. Normalt appliceras med transfer plasma-båge; Stellitens hårdhet påverkas inte av värmebehandling.

En hög nickel-krom molybdenlegering, som har enastående motståndskraft mot en mängd olika kemiska processmiljöer inklusive starka oxidationsmedel som vått klor, klorgas och järnklorid. Hastelloy C är också resistent mot salpetersyra, saltsyra och svavelsyra vid måttliga temperaturer.